Psykiska trauman
Många människor är med om traumatiska händelser under sitt liv. Ett psykiskt trauma uppstår i en situation som är ovanligt uppskakande, hotar något livsviktigt eller är katastrofal. En traumatisk situation kan t.ex. vara en närståendes död, ett självmord i den närmaste kretsen, en allvarlig sjukdom eller skada, en olycka eller våld. Också så kallade nära ögat-situationer eller upplevelser om hot kan orsaka ett psykiskt trauma.
Hur belastande en person upplever en händelse beror framför allt på händelsens karaktär och hur uppskakande den är men också på faktorer som påverkar personen själv. Sådana faktorer är t.ex. eventuella tidigare traumatiska händelser, otillräckliga psykiska resurser och anpassningsförmåga.
En akut stressreaktion är en övergående störning som dock ger svåra symtom som utvecklas hos en symtomfri person som en reaktion på avvikande fysisk eller psykisk stress och som vanligen försvinner inom några timmar eller dagar. Symtombilden är mångfacetterad och varierande. Den omfattar bl.a. oro, nervositet, irritation, koncentrationssvårigheter och sömnlöshet.
En svårare störning än en akut stressreaktion är posttraumatisk stress (PTSD). Posttraumatisk stress är en utdragen eller fördröjd reaktion som utvecklas efter en traumatisk upplevelse eller en kris.
Posttraumatisk stress uppkommer typiskt hos personer som har varit med om en hotfull eller förödande händelse eller någon annan situation som (sannolikt) skulle orsaka svår ångest hos (nästan) vem som helst. Mer betydelsefullt än hur länge situationen pågår är hur psykiskt och/eller fysiskt belastande den är för personen.
Symtom på posttraumatisk stress är bland annat ständiga minnesbilder och tillbakablickar som gäller det som hänt, mardrömmar om händelsen samt kontinuerligt beredskapstillstånd och strävan efter att undvika situationer som påminner om händelsen.
En traumatisk kris framskrider vanligen i följande steg:
- Chockfas: Chockfasen börjar genast efter den traumatiska händelsen. Personen kan ännu inte förstå det som hänt och kan antingen lamslås helt, bete sig mekaniskt eller vara i ett tillstånd av kraftig upphetsning.
- Reaktionsfas: I reaktionsfasen börjar personen småningom bilda en uppfattning om det som hänt. Den traumatiska händelsen återkommer ofta som minnesbilder och personen har behov av att tala om den om och om igen. I reaktionsfasen upplevs ofta rädsla, ångest, skuldkänslor, sömnlöshet och fysiska symtom, såsom skakningar eller illamående.
- Bearbetningsfas: I bearbetningsfasen börjar personen förstå den traumatiska händelsen och vara beredd att acceptera den. I denna fas förekommer ofta minnes- och koncentrationssvårigheter, irritation, social tillbakadragenhet samt funderingar kring sin identitet, övertygelse och tro.
- Nyorienteringsfas: I denna fas börjar det som hänt småningom bli en del av livet och självuppfattningen. Det som hänt är inte hela tiden i tankarna, även om tankarna på det tidvis återkommer med sina smärtsamma känslor. Personen kan småningom orientera sig mot framtiden och lita på livet.
Egenvårdsanvisningar för psykiska trauman
- Försök skapa en känsla av trygghet kring dig genom att t.ex. uppsöka dina närståendes sällskap.
- Tala om det som hänt så mycket som du känner att du behöver.
- Ta hand om dina grundläggande behov såsom god kost och tillräcklig vila.
- Ge dig själv tillräckligt med tid att bearbeta det som hänt i lugn och ro.
- Du behöver inte delta i efterföljande diskussioner kring den traumatiska händelsen om du inte känner ett behov av det.
När behövs behandling?
Behovet av vård beror på hur svåra och långvariga symtom den traumatiska händelsen orsakat. Vid allvarliga psykiska trauman är det skäl att uppsöka vård så snart som möjligt efter händelsen. I lindrigare fall kan situationen följas upp för att se om symtomen börjar lindras inom de närmaste veckorna. Långvariga symtom, tillbakablickar, kraftig ångest och strävan efter att undvika sådant som påminner om traumat är orsaker att söka hjälp.
Behandling av psykiska trauman
Vid en akut stressreaktion är tillräcklig behandling vanligen lugnande och trygg kontakt med antingen närstående eller vårdpersonal samt konkret hjälp i vardagen. Det är viktigt att ge information om stressreaktioner så att personen bättre kan förstå vad hen går igenom.
Vid behandling av posttraumatisk stress som har pågått i mer än två månader används vanligen behandlingsmetoden psykoterapi som vid behov kan kompletteras med läkemedelsbehandling. De mest effektiva terapiformerna är traumafokuserad kognitiv beteendeterapi samt traumaterapi som kan bestå helt eller delvis av EMDR-metoden (Eye Movement Desensitisation and Reprocessing) som är baserad på ögonrörelser.
Posttraumatiskt stressyndrom kan också behandlas med läkemedel. Vanligtvis används depressionsmediciner som hör till gruppen selektiva serotoninåterupptagshämmare. Vanliga lugnande medel och sömnmedel ska undvikas, eftersom de kan leda till att posttraumatiskt stressyndrom förvärras.
Källor: Duodecim Terveyskirjasto, Mielenterveystalo.fi
SHVS psykolog / 20.06.2023
Palvelut käytössäsi
